Författarliv: liv och död kan vara en början

Författaren Conny Palmkvist. Bild: Mikael Tannus.

Conny Palmkvist reflekterar över författarens villkor – om hjärta, själ och skrivandets helande kraft. Det blir lika mycket livshistoria som berättelsen om hur en författare börjar sin resa.

Utanför ringen av storsäljande författare står vi andra. Ja. Där står vi och tittar in. Författarna som började skriva sent i livet och inte hunnit få upp farten. Som skriver poesi som aldrig kommer att nå fler än ett hundratal läsare genom uppmärksamma antikvariat i storstädernas utkanter. Som skriver obskyra deckare folk aldrig kommer att höra talas om, och som karbonkopierar varianter av Bröderna Lejonhjärta och hoppas att det kan vara vägen framåt. Som inbitet kämpar vidare med små, egna förlag och egenutgivningar, och som år efter år går upp i gryningen för att skriva innan vi måste gå till jobbet för att tjäna pengar till hyran.

Själv var jag bara tolv år när jag förstod hur det låg till. När jag tittar tillbaka ser jag att jag en dag tar ett steg igenom en suddig dimbarriär och kommer ut på andra sidan. Det var sommar. Jag var orolig och hade hört ett gräl, tror jag. Jag hade att välja på tårarna eller orden, så jag stal min systers elektriska skrivmaskin och kopplade in den på mitt rum. Lade mig på sängen. Pappret på plats. Där och då blev jag förvånad. Jag hade skrivit i skolan och avskytt det, vartenda ord hade varit en kamp. Lilleputtens blick uppför berget. Det hade inte gått. Men nu rasade orden ur mig. Jag missade middagen. Glömde tända i rummet när solen gick ner och mörkret sänkte sig över byn.

Jag fortsatte som i febrig iver och när jag idag står framför åhörare för att berätta om min författargärning hör jag redan innan orden uttalats hur torr och fel sanningen blir. Jag har alltid skrivit.Vilken förolämpning mot tolvåringen som lade sig på sängen och försökte maskera den sorgsna klumpen i sitt skälvande bröst. För honom var det att skriva eller gå under, gå sönder. Falla isär. För honom var det allt eller inget.

Det fanns ingen plan med orden och papperna han samlade i sina pärmar. Sångtexter och poesi. Halvslutna fraseringar och idéer. Min pappa dog och jag skrev en dikt som hette Pappa dog när jag var fjorton år. Den var sann och vacker, och en morgon tog min högstadielärare mig åt sidan och skakade förbryllat på huvudet. Förklarade med tårar i ögonen att han aldrig sett en liten påg kunna skriva på det sättet. Hur gjorde jag? Dikten om min pappa – den kändes. Precis så sa han.

… och nu måste du logga in för att läsa resten av artikeln – och många andra fyllda av skrivtips som gör dig till en bättre författare. Skaffa en Insiderprenumeration (350 kr/år) eller Business-prenumeration (pris från 1272 kr/år). Är du redan betalande prenumerant så logga in här.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email
Dela på print

Conny Palmkvist