Vi har kommit till andra delen av tre i vår serie om berättelsens struktur. En väldigt viktig del av berättelsen är mitten. Det är här saker händer.
Om början bland annat har som uppgift att sätta igång berättelsen (se förra inlägget), vad har då mitten för funktion?
I värsta fall blir mitten en tråkig raksträcka där den inledande händelsen upprepas gång på gång: hjälten attackeras – igen, det blir ytterligare ett missförstånd mellan de kära, underdogen ställs inför ännu ett pinsamt dilemma, etcetera.
Så vad kan du göra åt den risken? Det här är ett problem för många av de berättelsestrukturer jag har studerat. Mellan den vändpunkt som för in berättelsen från Akt I (början) in i Akt II (mitten) och den vändpunkt som sedan för in berättelsen i Akt III (slutet) finns det inte många hållpunkter. En del försöker lösa det genom att placera en vändpunkt i mitten av berättelsen, där huvudpersonen drabbas av ett känslomässigt bakslag, men få av dem förklarar egentligen vad som skiljer det från resten av problemen som huvudpersonen möter.
Själv vill jag vända på det hela – inte bara så att vändningarna finns i Akt II, utan mer än så: mitten är berättelsen. Början sätter bara igång berättelsen och slutet avslutar bara den. Mitten, det är där saker händer.
Låt oss titta på några saker som brukar hända i mitten av berättelser. Det här är saker du lätt kan använda i ditt eget skrivande.