Papperskatalogen är död. Eller? Är bokbranschens tillit till papperskataloger rationell eller vidskepelse? Förhoppningsvis lär man av dagspressens strategiska miss och satsar på blädderbara digitala kataloger.
Om du är en av dem som anser att Höstens böcker-katalogen är årets höjdpunkt i bokbranschen kanske du ska sluta läsa nu. Det som följer kommer inte att vara nyttigt för ditt blodtryck.
Jag måste erkänna att Svensk Bokhandels tjocka kataloger är mer seglivade än jag trodde. Hur mycket som är faktisk nytta och/eller rädsla för att avstå annonsering respektive livsuppehållande stödköp låter jag vara osagt. Klart är i alla fall att tidningen fortfarande är beroende av annonsintäkterna från katalognumren. Den dag som Bonnierförlagen inte anser att den är värd pengarna är katalogen också historia.
Papperskatalogerna har varit en sedelpress som finansierat tidningen Svensk Bokhandel under många år. Samtidigt har förlagens rationella behov av att annonsera där minskat påtagligt de senaste tio åren i takt med att marknaden förändrats mot mer centrala inköp och minskad marknadsandel för fysisk bokhandel. Bibliotekens inköp påverkas också mer av BTJ-häften och faktiska önskemål från låntagare än annonser i SvB-katalogen. Återstår då recensenter som enligt myten (?) ska välja recensionsobjekt ur katalogerna.
Men SvB-katalogerna är inte de enda papperskataloger som cirkulerar i bokbranschen. Utöver att köpa annonser i dem så trycker de flesta större förlag även egna papperskataloger som skickas ut till bokhandlar, tidningsredaktioner, bibliotek och författare.
Låt oss först snabbt gå igenom argumenten för och emot pappers- respektive digitala kataloger.
FÖR ATT LÄSA RESTEN AV ARTIKELN
KRÄVS EN INSIDER-PRENUMERATION
Bli prenumerant och få Analysbrevet direkt i din mejlbox och tillgång till hela arkivet.
