Författaren Tove Alsterdals böcker har alla en verklig grund, ett fundament som härstammar från en plats eller en historisk händelse – samtidigt som de bjuder på ett spänningsmoment, en gåta som ska lösas eller ett brott som måste klaras upp. I en lång intervju berättar hon om sin skrivprocess, om hur hon har hittat sin balanslinje mellan roman och deckare och om varför ambitionen att höja deckargenrens status är helt bakvänd. Dessutom får vi titta in bakom kulisserna till hennes samarbete med författarkollegan Liza Marklund och hur de ger varandra ovärderlig kritik när en ny roman tar form.
Foto: Annika Marklund

Tove Alsterdal: Jag vill ge läsarna mer än de väntar sig

Idag är Tove Alsterdal en populär deckarförfattare med helt egen stil. Debutromanen kom för tio år sedan, men om omständigheterna varit annorlunda hade det kanske inte blivit en bok över huvud taget, utan en film. – Jag var manusförfattare och skrev för teater, radio, film och lite av varje, berättar Tove Alsterdal. När jag fick idén som sedan blev Kvinnorna på stranden var det naturligt att tänka i filmformatet. Ett bolag visade till och med intresse för idén, men eftersom storyn utspelade sig i sju länder skulle produktionen bli förfärligt dyr. Det såg mörkt ut för filmprojektet, men för Tove var det här en historia som måste berättas – oavsett format. Så hon satte sig ner och började skriva. Med målet i sikte. – Jag var tvungen att skriva den här historien. Under en tid fick jag planera om så att jag bara tog välbetalda, men tråkiga jobb, för att frigöra tid åt skrivandet, säger hon. Visst hade hon satt igång en del romanprojekt tidigare, men det hade aldrig förut varit lika seriöst som det var då när debutmanuset tog form. – Skriva böcker hade jag alltid tänkt att jag skulle göra senare, när jag hade tid och pengar. Men idén var så bra, och när man får en så stor, viktig idé, då bara måste man genomföra den. Många av oss har en förebild, en person som har inspirerat oss till att komma igång och verkligen satsa på vår dröm. I Tove Alsterdals fall var denna person Dolly Parton. – Dolly Parton är en fantastisk kvinna med en makalös historia, hon har tagit sig från de fattigaste av de fattiga till att bli en ikon, säger Tove. Hon berättade i en intervju att hon alltid gör sjuårsplaner för sitt liv. Så jag satte mig ner och gjorde en plan – inte på sju år men på fem – och insåg att om jag ville få ut boken inom den perioden så var det bara att sätta igång. Detta var runt 2006. Men att förhålla sig till bokformatet istället för att skriva för film eller radio var mycket svårare än Tove hade trott. – Jag har ju läst romaner i hela mitt liv och jag försörjde mig på att skriva. Dessutom hade jag i flera år jobbat som redaktör för Liza Marklunds böcker, så jag tänkte att ”det här kan jag väl”. Men att sätta sig och genomföra det själv var något helt annat. Tove var framförallt van vid att skriva dramatik, vilket är mycket mer avskalat än prosa – i princip skriver man bara ut det som sägs. – Testläsarna fattade ingenting av det första utkastet, minns hon med ett skratt. Jag var inte beredd på att skriva ut vad karaktärerna tänkte och kände, men det är ju en stor del i en roman. Så det krävdes ett antal omarbetningar. Till sin hjälp hade hon (”den eminenta”, med Toves egna ord) Liza Marklund – en bekantskap som föddes när de båda gick på journalistutbildningen tillsammans och som ledde till ett samarbete som har gynnat dem båda som författare. (Ja, detta är för spännande för att hasta förbi, så vi återkommer till det längre fram i reportaget.) Denna artikel är en del av Boktugg INSIDER och endast betalande medlemmar kan läsa resten. Är du redan medlem är det bara att [memberful_sign_in_link]logga in[/memberful_sign_in_link]. I annat fall skaffar du dig ett medlemskap på två minuter, prova exempelvis 1 månad för bara 10 kr. [easy-pricing-table id="452"]
Författaren Tove Alsterdals böcker har alla en verklig grund, ett fundament som härstammar från en plats eller en historisk händelse – samtidigt som de bjuder på ett spänningsmoment, en gåta som ska lösas eller ett brott som måste klaras upp. I en lång intervju berättar hon om sin skrivprocess, om hur hon har hittat sin balanslinje mellan roman och deckare och om varför ambitionen att höja deckargenrens status är helt bakvänd. Dessutom får vi titta in bakom kulisserna till hennes samarbete med författarkollegan Liza Marklund och hur de ger varandra ovärderlig kritik när en ny roman tar form.
Foto: Annika Marklund

Tove Alsterdal: Jag vill ge läsarna mer än de väntar sig

Idag är Tove Alsterdal en populär deckarförfattare med helt egen stil. Debutromanen kom för tio år sedan, men om omständigheterna varit annorlunda hade det kanske inte blivit en bok över huvud taget, utan en film. – Jag var manusförfattare och skrev för teater, radio, film och lite av varje, berättar Tove Alsterdal. När jag fick idén som sedan blev Kvinnorna på stranden var det naturligt att tänka i filmformatet. Ett bolag visade till och med intresse för idén, men eftersom storyn utspelade sig i sju länder skulle produktionen bli förfärligt dyr. Det såg mörkt ut för filmprojektet, men för Tove var det här en historia som måste berättas – oavsett format. Så hon satte sig ner och började skriva. Med målet i sikte. – Jag var tvungen att skriva den här historien. Under en tid fick jag planera om så att jag bara tog välbetalda, men tråkiga jobb, för att frigöra tid åt skrivandet, säger hon. Visst hade hon satt igång en del romanprojekt tidigare, men det hade aldrig förut varit lika seriöst som det var då när debutmanuset tog form. – Skriva böcker hade jag alltid tänkt att jag skulle göra senare, när jag hade tid och pengar. Men idén var så bra, och när man får en så stor, viktig idé, då bara måste man genomföra den. Många av oss har en förebild, en person som har inspirerat oss till att komma igång och verkligen satsa på vår dröm. I Tove Alsterdals fall var denna person Dolly Parton. – Dolly Parton är en fantastisk kvinna med en makalös historia, hon har tagit sig från de fattigaste av de fattiga till att bli en ikon, säger Tove. Hon berättade i en intervju att hon alltid gör sjuårsplaner för sitt liv. Så jag satte mig ner och gjorde en plan – inte på sju år men på fem – och insåg att om jag ville få ut boken inom den perioden så var det bara att sätta igång. Detta var runt 2006. Men att förhålla sig till bokformatet istället för att skriva för film eller radio var mycket svårare än Tove hade trott. – Jag har ju läst romaner i hela mitt liv och jag försörjde mig på att skriva. Dessutom hade jag i flera år jobbat som redaktör för Liza Marklunds böcker, så jag tänkte att ”det här kan jag väl”. Men att sätta sig och genomföra det själv var något helt annat. Tove var framförallt van vid att skriva dramatik, vilket är mycket mer avskalat än prosa – i princip skriver man bara ut det som sägs. – Testläsarna fattade ingenting av det första utkastet, minns hon med ett skratt. Jag var inte beredd på att skriva ut vad karaktärerna tänkte och kände, men det är ju en stor del i en roman. Så det krävdes ett antal omarbetningar. Till sin hjälp hade hon (”den eminenta”, med Toves egna ord) Liza Marklund – en bekantskap som föddes när de båda gick på journalistutbildningen tillsammans och som ledde till ett samarbete som har gynnat dem båda som författare. (Ja, detta är för spännande för att hasta förbi, så vi återkommer till det längre fram i reportaget.) Denna artikel är en del av Boktugg INSIDER och endast betalande medlemmar kan läsa resten. Är du redan medlem är det bara att [memberful_sign_in_link]logga in[/memberful_sign_in_link]. I annat fall skaffar du dig ett medlemskap på två minuter, prova exempelvis 1 månad för bara 10 kr. [easy-pricing-table id="452"]
Stäng meny