Många säger att de har en bok inom sig, men det är ofta en missuppfattning. De flesta aspirerande författare behöver leta efter storyn. Men var lugn, Conny guidar dig sakta och säkert fram till det där första utkastet.
Frågan är förstås evig: Var börjar en bok? Var börjar en författare sin resa?
Det finns så klart flera möjliga ingångar till en historia, och rent skenbart verkar det sällan finnas några problem med att hitta historier för människorna jag möter. Det första folk säger när jag berättar att jag är författare har inte med mina böcker att göra. Snarare kommer ett klassiskt: ”Vet du, jag har alltid tänkt att jag har en bok inom mig. Jag har … en bok i huvudet.”
Och det är kanske sant, de tror de har fröet till en fin historia. Eller så inbillar de sig bara.
Jag tror nog på det senare. En god berättelse behöver liksom odlas fram. Av tusen och en ingredienser.
I verkligheten behöver vi leta efter berättelsen
De människor som jag känner väl och som kämpar med sin första bok, eller vet om att de är fullgoda skribenter och kan driva en berättelse, söker i själva verket just efter den där storyn som kan bära hela vägen.
”Jag vet bara inte vad jag ska skriva om”, säger de ofta.
Jag svarar på samma sätt varje gång.
”Börja med dig själv, ditt liv.”
I det som kan tyckas vara banalt och intetsägande för en snabb betraktare finns för den sökande författaren något att bygga vidare på.
Låt mig förklara: Jag har skrivit sedan jag var elva år gammal. Min lärare Sven Folkesson sa redan på högstadiet att jag var den största begåvning han sett när det gällde att teckna en historia. Mycket mer än så hände inte. Jag fortsatte skriva, planlöst. Sporadiskt. På universitetet skrev jag en C-uppsats, som till innehållet var rätt blek, men professorn nickade rätt nöjd ändå. ”Sättet som du skriver den på”, sa han, ”gör din tes bättre än vad den egentligen är.”
Jag skrev vidare, och internet blommade ut. Jag vann ett par priser. Ändå hindrade hela tiden något mig från att skriva något längre. Jag hade inget att berätta om, tyckte jag. Och jag förkastade rätt snabbt idéerna som kom.
Till slut insåg jag också att jag skrev samma korta texter hela tiden och lade tillfälligt ner hobbyn. Det var inte att orden saknades eller att jag blivit sämre på att försköna vardagen. Men jag hittade inte ämnet, och efter att fäktat blind under en så lång tid fick det vara. Och vid just den punkten är det många som faller ifrån, och låter drömmen vara just en dröm.
Så blev det inte för mig.
För att läsa resten av artikeln (och många andra fyllda av skrivtips som gör dig till en bättre författare) …
PRENUMERERA
eller
LOGGA IN