Karaktärsutveckling. Du anar vad det betyder – men hur gör man rent praktiskt och på vilket sätt behöver huvudpersonerna i din berättelse utvecklas?
Ett begrepp som du säkert stött på förut. Men vad betyder det egentligen? Räcker det inte med att dina karaktärer har djup, personlighet, är engagerande och intressanta? Måste de utvecklas också? Och på vilket sätt? Hur utvecklar man en karaktär? En varelse eller människa som inte ens existerar?
Motgångar och konflikt driver förändring
En karaktärs utveckling är en förändring, stor eller liten. Från ett läge till ett annat. Din berättelse ska tvinga dina huvudpersoner att göra val, ge sig ut på en resa, kliva av ett trist och inlåst liv, bryta sig loss från destruktivitet eller våld, ett äktenskap utan kärlek, söka nya vägar, förändra sina mål. Gå från ond och elak, inåtvänd och egoistisk till medmänsklig och kärleksfull. Sedan är det absolut inte så att dina karaktärer måste gå från att vara otrevliga, mesiga, trista eller allmänt osympatiska till att bli snälla, hjältemodiga, moraliskt högtstående, gå från den mörka sidan till den goda. Det kan också vara precis tvärtom. Vilket är minst lika intressant.
[memberful does_not_have_subscription_to=”37042,37583,46026,25074,37969,38076,37970,38077,38881,68885,68886″]
För att läsa resten av artikeln (och många andra fyllda av skrivtips som gör dig till en bättre författare) …
PRENUMERERA
eller
LOGGA IN
[/memberful]
[memberful has_subscription_to=”37042,37583,46026,25074,37969,38076,37970,38077,38881,68885,68886″]
Ett sätt att tänka, som jag brukar rekommendera de som anlitar mig som lektör, är att fundera över vad det kan vara som din karaktär absolut inte kan tänka sig att göra i början av din berättelse. Och vad det skulle kunna vara för händelse som gör att denne trots allt väljer att göra just det i slutet av den. På gott eller ont.
Måste alla karaktärer utvecklas?
Självklart behöver inte alla karaktärer i din berättelse genomgå en utveckling, en förändring. Det finns alltid karaktärer som är så kallade bifigurer eller statister som befinner sig i periferin av berättelsen och som inte tillhör dina huvudkaraktärer. Och de behöver inte utvecklas alls.
Faktum är att det kan vara bra ifall det finns karaktärer som inte förändras utan förblir som de är. Som fasta punkter, någon som dina huvudkaraktärer kan spegla sig i, som gör deras utveckling och förändring desto tydligare. Välj ut dina huvudkaraktärer och se till att de genomgår någon form av utveckling eller förändring under din berättelse. Den förändringen kan så klart ske i små steg, långsamt eller snabbt, vilket du själv väljer. Speciellt ifall du tänkt skriva fler berättelser, böcker, om samma karaktär.
Exempel på tydlig karaktärsutveckling
Det finns många suveräna exempel på karaktärsutveckling. En av mina favoriter är Michael Corleone i Gudfadern. Michael är den yngste sonen i familjen. Han har med sin fars godkännande planer på en vanlig hederlig civil karriär, långt borta från sin maffiafamiljs blodiga arv. Ändå sugs han tillbaka in i familjen via en händelse på ett stort bröllop och när hans far sedan mördas träder han in som den nye Gudfadern. Michael går från att vara en man med moral och ickekriminella värderingar och en plan att inte bli en av sin familjs kriminella och omoraliska medlemmar. Trots det blir han en hämndlysten och grym tronarvinge efter sin far.
En liknande karaktärsutveckling sker i Breaking bad som också den är en brutal och skrämmande variant, där den tafatte och mesige kemiläraren drabbas av cancer och tar till sina kunskaper i kemi för att försöka rädda sin familj från fattigdom, när han själv inte längre finns där för att försörja dem. Han börjar göra droger som han sedan ska sälja för att tjäna mycket pengar på kort tid. Han har så klart den rent tekniska kunskapen, men att sedan tjäna pengar på det han kokat ihop är han inget vidare på. Att förhandla och göra affärer med förhärdade gangsters är inte Walters grej. Walter är en blek figur, en man som är rädd för ganska mycket, som är en toffel på hemmaplan och som knutit näven i byxfickan alldeles för länge. Det är när han blir en desperat man som allt det här släpps ut och som gör serien så fantastiskt bra. Och hans figur så engagerande och intressant, trots att han går från snäll till ruskigt elak.
Vince Gilligan som skapade serien Breaking bad har själv sagt att drivet i serien består av kemiläraren Walter Whites resa “från Mr Chips till Scarface”. För övrigt ett riktigt vitsigt namn på en karaktär!
Karaktärer vi vill återvända till
Hur kan vi skapa karaktärer som våra läsare vill återvända till, gång efter gång? Bok efter bok. Det är givetvis en rejäl utmaning, men här kommer karaktärens personliga resa in. Karaktärsutvecklingen. Det finns inget som skapar mer närhet till dina karaktärer än att ge dina läsare möjligheten att få hänga med dem genom deras resa, deras motgångar, utmaningar och val.
Men hur gör man då för att ge sina huvudpersoner en resa och en utveckling som gör att de blir oemotståndliga? Till att börja med behöver du besluta var resan börjar och var den ska sluta. Precis som med hela romanbygget. Ska din hjälte gå från den snälle och inte det minsta äventyrlige Bilbo till en som inte längre kan sitta kvar hemma i sin trygga invanda miljö utan att det börjar klia i äventyrstarmen. Eller är det en Walter du vill skapa, som går från en skugglik och anonym figur till en handlingskraftig typ som inte backar för något och som förvandlas från en mes till att bli en maktgalen, hänsynslös kille där vi alla vet att allt bara kan leda till en ren katastrof?
När du beslutat vilken sorts resa du vill ha, ge då dina karaktärer rejält med utrymme att växa in i sina roller. Vill du skapa en Walter måste du börja med en tillbakadragen och hunsad man. Något som låter självklart. Men allt för ofta inleder författare sina berättelser med en redan fläckfri karaktär som skiner och glänser och gör allt perfekt och hela tiden överlever vilka attacker som helst. Och då har de målat in sig i ett hörn eftersom det inte ger någon som helst plats för just utveckling.
Ett sånt exempel är Robert Langdon i Da Vinci-koden. Han utvecklas inte det minsta från bokens början till dess slut. Han är perfekt redan vid start. Da Vinci-koden är en fantastisk story, men den bygger enbart på sin dramaturgi. En sådan roman konsumerar vi snabbt, en så kallad bladvändare, men vi återvänder knappast till boken för att läsa om den igen. Det är trots allt inte historien vi återvänder till utan just karaktärerna.
Glöm inte moralen
Oavsett om du beslutar att din hjälte eller hjältinna ska genomgå en negativ eller positiv karaktärsutveckling, så måste du också fundera över de moraliska aspekterna av den. Tarantino, ännu en favorit, ger oss rådet att ge våra karaktärer dels en ordentlig bakgrund men framför allt ett eller flera moraliska val under sin resa. Och att karaktären också tvingas ta konsekvenserna av det valet under berättelsen. Extra kryddat blir det ifall du lyckas ge både protagonisten, hjälten, och antagonisten, skurken, en utveckling och moraliska val. På gott och ont.
Lycka till med resan. Och var inte rädd för att låta dina karaktärer ta kommandot ifall de vill.
[/memberful]