Alla berättelser behöver personer (karaktärer) i huvudroller och biroller. Så hur detaljerad bakgrundshistoria behöver jag som författare? Hur väl måste jag känna mina huvudkaraktärer?
Huvudpersonerna i ett manus är de karaktärer som berättelsen kretsar kring, de som har huvudrollerna, de som vi ska lära känna väl och som läsare engagera oss i. De som hela din berättelse hänger på. Så, visst behöver du känna dem väl … i alla fall om du vill att vi som läsare ska bli engagerade i dina figurer och vilja träffa dem igen och igen.
Platta och klyschiga karaktärer
Kritik för att dina huvudkaraktärer är platta och ointressanta är den vanligaste anledningen till en dålig recension. Huvudpersoner som vi som läsare inte känner något för, har svårt att engagera oss i, som vi uppfattar som ytliga och stereotypa, är ingen bra start på en roman eller film.
Det sägs att receptet för en bästsäljare är just mänsklig närhet och känslor. Då är starka karaktärer, som vi som läsare kan identifiera oss med, känna för och sen vilja veta hur det går för, även när boken är läst eller filmen tagit slut, det bästa du kan försöka skapa.
Därmed inte sagt att en stark karaktär måste vara enbart trevlig och snäll. Eller gement elak och egotrippad. Sanningen ligger någonstans däremellan. Precis som vi alla är. En blandning av både gott och ont.
[memberful does_not_have_subscription_to=”37042,37583,46026,25074,37969,38076,37970,38077,38881,68885,68886″]
För att läsa resten av artikeln (och många andra fyllda av skrivtips som gör dig till en bättre författare) …
PRENUMERERA
eller
LOGGA IN
[/memberful]
[memberful has_subscription_to=”37042,37583,46026,25074,37969,38076,37970,38077,38881,68885,68886″]
Manus som inte håller beror för det mesta på att dina huvudpersoner är för ytligt tecknade, inte komplexa nog för att bli intressanta och tillräckligt övertygande. Där det sista kanske är det allra viktigaste. Att personen du hittat på ska kännas så trovärdig att den upplevs som en verklig person, även om det skulle vara ett träskmonster på en fjärran klibbig planet.
Behöver alla en bakgrund och ett djup?
Svaret är nej. Du kommer att ha en hel flock med karaktärer som inte behöver varken djup eller bakgrund. De som är dina statister och sido-karaktärer. De som bara passerar, har en biroll i berättelsen, behöver inte ha någon bakgrund alls mer än det allra mest basala. Roll i berättelsen, ålder, kön, ett utseende, några kännetecken.
Ett vanligt misstag är att göra allt för många av karaktärerna för likartade och ge dem ungefär samma vikt i berättelsen. Då kan i värsta fall uppstå det man brukar kalla överbefolkning, där det myllrar av karaktärer och namn som läsaren får svårt att hålla isär. Ingen sticker ut, ingen engagerar och läsaren blir förvirrad, tappar sugen och lägger din berättelse åt sidan, utan att avsluta den.
Se till att fokusera på en handfull karaktärer som är dina huvudpersoner i berättelsen. De som vi ska lära känna allt eftersom du berättar, som vi ska komma allt närmare in på livet medan din roman rullas upp. Du kan helt enkelt inte lägga för mycket energi på att utveckla dina huvudkaraktärer. Ju mer du vet om dem, desto säkrare blir du i din beskrivning av hur de agerar och vad deras drivkrafter är.
Isberget
– Men, protesterar du. Jag ska skriva en feelgood, inte en generationsroman eller Krig och fred?
Sant, men ju mer arbete du lägger ner innan du börjar skriva om dina huvudkaraktärer, desto bättre för oss som ska läsa. Och så mycket enklare för dig.
Din uppgift är att ge dem liv och förmågan att kliva ut från boksidorna. För att åstadkomma det behöver du som författare känna dina huvudpersoner väl, ända in på djupet. Allt om deras bakgrund men framför allt om deras drivkrafter, deras verkliga mål, deras innersta drömmar.
Därmed inte sagt att du måste berätta allt du vet om dina karaktärer. Snarare tvärtom. Det mesta av deras bakgrund, deras drivkrafter och mål, finns utanför scenen. Det får vi som läsare veta mer och mer om, allt eftersom vi lär känna dina huvudpersoner. Precis som i verkliga livet. Ungefär som när man skalar en lök. Lager efter lager. Gärna med överraskningar under vägen. Små ledtrådar till vad just den karaktären döljer eller bär med sig i sitt bagage.
Tänk på arbetet som ett isberg. Vad är det som syns ovanför vattenytan? Det är det som kommer fram genom karaktärernas agerande, deras sätt att prata, vara.
Under ytan finns allt det du som författare redan vet. Deras bakgrund, uppväxt, trauman, deras mål och drivkrafter. Där drivkrafterna ska vara de verkliga, inte de som karaktärerna påstår att de har. Allt det här hjälper dig att blåsa liv i dem och få dem att agera trovärdigt.
Hur bygger jag upp en trovärdig karaktär?
Det finns många sätt att bygga upp sina huvudpersoner. Du vet säkert redan från början vilket kön karaktären ska ha, ålder och framför allt roll i berättelsen. Själv använder jag mig av några enkla grunder. Det finns många såna här listor på nätet. Du kan så klart finna en egen som passar dig. Men de här punkterna brukar jag luta mig mot.
- Namn
- Ålder
- Yrkesroll och dess bakgrund
- Bakgrund/ghost – passerad tid
- Nutid
- Utseende
- Personlighet
- Vanor/beteenden
- Interna konflikter
- Externa konflikter
- Plan
Du vet redan vilken roll din karaktär ska ha i berättelsen, varför just den personen finns där och vad den ska göra, vad som ska hända med den. Gå igenom min eller din egen lista noga och mejsla fram dina huvudkaraktärer. Ge dem rejält med eftertanke, en tydlig bakgrund, det man kallar backstory, så att du förstår varför den här karaktären blivit den människa den är idag, just nu i din berättelse.
Jag lovar att det är både roligt och utmanande. Hitta gärna också en bild som matchar din karaktär som du kan lägga i en mapp eller på skrivbordet i din dator eller i personakten i ditt skrivprogram. Det är ett utmärkt stöd i skrivprocessen och gör karaktären mer levande även för dig.
- Börja med att sätta namn och ålder. Tänk på att vissa namn är väldigt tidsbundna och varit trendiga under en viss tid. Räkna och tänk. Döp med eftertanke. Undvik allt för udda namn och googla gärna så att du inte får en ilsken människa efter dig som känt sig utpekad som skurk eller galning.
- Yrkesrollen styrs ofta av vilken roll din karaktär ska ha i din berättelse. Ta reda på så mycket om yrket att du inte snubblar på små och banala detaljer i yrkesutövandet. Även om du som författare har din konstnärliga frihet att låta karaktären gå utanför ramarna bäst du vill. Men det är trist att få kritik av läsare eller recensenter för att du inte gjort ditt hemarbete, speciellt inte ifall det är enkelt att ta reda på.
- För att ge personen ett rejält djup behöver du också veta en hel del om dennes bakgrund eller det man kallar Ghost eller Backstory inom dramaturgin. Det är allt det som personen har med sig in i berättelsen från den tid som har passerat fram till dess att vi möter denne i berättelsen. En hel del med andra ord. Ju mer arbete du lägger här, desto smidigare kommer ditt skrivande att bli, och desto mer levande och intressant blir karaktären.
- Nutiden handlar om vem denne är i just nutid. Vad karaktären sysslar med inte bara på dagarna på arbetet, utan även familjeliv, relationer, bostad, ort, mående och livssituation. Undvik klyschor och stereotyper. Den frånskilde supande kommissarien som lyssnar på svår jazz känns inte längre så fräsch.
- Utseendet handlar givetvis om alla yttre attribut som karaktären har. Allt från hårfärg och ögonfärg till kropp och rörelsemönster. Men också klädstil och den egna uppfattningen om vem denne är.
- Personligheten handlar om den mentala biten, om hur den uttrycker sig, det sociala livet. Vanor och ovanor, beteenden, rädslor, fobier, passioner, mat, dryck, sex och livshållning. Luta dig mot karaktärens backstory.
- Interna konflikter är allt det som inte syns utåt men som rör sig i karaktärens inre, men som givetvis påverkar hur denne agerar och framför allt reagerar inför hot eller konflikt. Saker som denne har med sig i sitt inre bagage.
- Externa konflikter handlar om de konflikter som finns kring karaktären i dennes liv. Vilket kan vara allt från arbetet till familjen eller ekonomin eller moraliska konflikter. Eller kampen mot antagonisten.
- Plan står för den eventuella plan som karaktären har. Den behöver inte ligga i linje med vad den visar utåt eller ens det den själv tror att den har som plan. Allt det styrs av inre och yttre konflikter och bakgrunden. För det mesta förändras den för att parera antagonistens olika drag. Om karaktären har en utveckling, vilket den bör, så förändras planen under din berättelse.
Låter det krångligt och jobbigt? Lägg den energi och tid du själv vill. Jag lovar att du kommer att bli överraskad av hur kul det är. Men framför allt kommer du att tacka dig själv när du har allt arbete du lagt ner att luta dig på i ditt skrivande.
Sedan gäller det förstås att låta dina huvudkaraktärer utvecklas under berättelsens gång. Men det tar vi i en annan artikel.
[/memberful]