Conny berättar om när han påbörjade sin bok Sundets röda nejlikor och de misstag han gjorde på vägen. Bättre planerat hade han sparat ett helt års arbete.
Det är skillnad på att skriva en bok och på att skriva en bok. Det finns litteratur som knappt kräver att du sneglar på något annat material alls, och som låter dig sitta med näsan i texten från början till slut.
Och efter att ha skrivit fjorton böcker nu är det som slår mig tydligast hur lätt jag gjort det för mig ibland. Min första bok var tung, och handlade om min mors sista tid i livet och där gick all kraft åt att behandla ämnet. Jag behövde inte läsa in mig på något alls egentligen, och det stora var att minnas och sedan förvandla det till boktext, och en sorts dramaturgi som höll ihop materialet.
Under min andra bok behövde jag läsa in mig på hur skomakare arbetade på 1940-talet, och på vad som fanns i våra svenska åar, söderut i Sverige. Min tredje bok: då var det finska vinterkriget och livet på 1950-talet i Sverige, en del småsaker. Den fjärde var komplicerad och tvingade mig att sätta mig in i hur det var för kvinnoorkestern som fanns i Auschwitz. Det tog mig två år, trots att jag hade ett bra fokus rakt igenom.
På det sättet har det pendlat upp och ner, och nu när jag precis avslutat min bok med titeln Sundets röda nejlikor inser jag att jag ändå har kommit lindrigt undan tidigare. Jag gick nästan under i processen, och kanske kan du ha nytta av mina misstag där.
För att läsa resten av artikeln (och många andra fyllda av skrivtips som gör dig till en bättre författare) …
PRENUMERERA
eller
LOGGA IN