Det behövs inte alltid jättemånga tips för att göra livet som författare enklare. De här fem råden kan du ta med dig in i researcharbetet nästa gång – effektivitet garanteras.
Efter att ha beskrivit det kaos som infann sig under arbetet med researchen till min bok Sundets röda nejlikor tänkte jag nu bryta ner ämnesområdet i ett par mer handfasta tips på hur du kan komma smidigare igenom den inledande fasen.
1. Är det din första bok – börja med något du kan (i alla fall bitvis)
Om du inte skrivit i bokform tidigare kan du bespara dig det där oerhört hårda jobbet som research innebär genom att skriva om något du redan vet en del om. Det finns många fina boktips som utgått från den tanken, men kanske av flera anledningar än den jag nämnde här. Ålevangeliet av Patrik Svensson är ju något så sällsynt som en fin skildring av ett något udda ämne, och samtidigt en berättelse om han själv och hans far.
Uppenbart har författaren Patrik haft en del naturliga kopplingar och kunskap om ämnet, men säkert fått läsa in sig mycket också. Men grundtanken förblir densamma: om du utgår från dig själv kan du säkert också hitta ämnen och handlingar som på något sätt knyter an till en situation som känns naturlig för dig och som du odlat kunskap om. Då avgränsar du åtminstone researchen genom att ha med delar som du redan kan mycket om.
2. Var inte rädd för att gräva ner dig
Tvärtemot det första rådet, jag vet. Men faktum är att en författare som blivit varm i kläderna ibland kan uppskatta det här med att verkligen gå in för ett område. Faktum är att det finns två sanningar att förhålla sig till angående mängden arbete: för det första kan du knappast veta för mycket om ett ämne, det är liksom inte möjligt. Men för det andra så måste du trots det vara medveten om var din gräns går, för arbete måste ju också ha en deadline. Därför får du varva uppgifterna och se till att du ändå hinner bli klar. Att skriva utan deadline är något jag inte rekommenderar för någon, såvida du inte vill bli en av alla de tusentals som varje gång de träffar en författare berättar att de har en bok i huvudet. Där gör den ju ingen nytta.
[memberful does_not_have_subscription_to=”37042,37583,46026,25074,37969,38076,37970,38077,38881,68885,68886″]
För att läsa resten av artikeln (och många andra fyllda av skrivtips som gör dig till en bättre författare) …
PRENUMERERA
eller
LOGGA IN
[/memberful]
[memberful has_subscription_to=”37042,37583,38881,46026,68886,68885″]
I grund och botten är dock en rejäl och grundlig research hela avstampet för din bok. Det är genom researchen som din berättelse blir trovärdig, och när du påpekar att en läkare står vid ett operationsbord och gör allting i precis rätt ordning, och använder sig av ett par ord som de flesta av oss inte känner till, skapar du en illusion av att det kanske är en läkare som skrivit boken, trots att det är en spänningsroman. Det handlar om att skapa ett band med läsaren som håller från början till slut, och som byggs på att du berättar historien som att du känner till varenda vrå i den, oavsett var karaktärerna befinner sig.
3. Vi har aldrig haft det enklare med research än idag
Hur gjorde författarna för femtio år sedan? De fick åka ut och prata med folk och se till att de skapade sig erfarenheter genom möten och litteratur. Praktexemplet är ju den amerikanska författare som åkte sjuttio mil för att komma till en skjutbana, där en polisman skulle få avfyra sitt vapen och författaren kunde plocka upp hylsan direkt från marken efteråt. Han ville veta hur det kändes att hålla den i handen. Hur var materialet? Var hylsan kall eller varm? Lukt?
Inte ens idag kan internet ge oss den upplevelsen, men kanske nära. På Youtube kan du hitta information om nästan vad som helst, och det skapar en oerhörd bank av idéer och fakta till våra historier. Källkritik, så klart. Ta allt med en nypa salt.
Men visst är det billig research? Komplettera med besök på platserna du skriver om, ifall det är möjligt, så är du på god väg.
4. Avgör vad som är grundläggande för din historia
En berättelse som utspelar sig på 1940-talet i Sverige måste ha detaljerna som avspeglar detta och får läsarna att sugas rakt bak i tiden. Och det är inte alltid så enkelt. Läsaren måste ju förstå och uppleva det utan att ha levt på 1940-talet, vilket tvingar dig att sovra och välja små saker som kommer naturligt av din story. Skriver du om en polis på 1940-talet behöver du kanske plöja igenom hundratals rapporter (de finns på riksarkivet, men har en sekretess på 70 år) för att kunna skapa en bild av hur förhören gick till.
Själv läste jag oändligt många rapporter innan jag hittade två stycken som gav mig enormt mycket: det var en sur rapport av polisman Carl Palm, som skrev till cheferna i Stockholm och beklagade sig över hur dåliga deras lokaler var.
Vi sitter med jackorna på. Året om. Sommaren också. I lokalen bredvid oss har kommunen sitt lager råttgift. Plus att väggarna är så tunna att de kan höra känsliga förhör med brottslingar samtidigt som de hämtar råttgift varje dag.
Alltså, det där kan man ju göra hur mycket som helst med, bara det lilla. Till det hittade jag en lista på inventarier de köpt in och vad de hade kostat: det var mycket roande. En spottkopp, till exempel. Tjugo kronor. Det sa mycket om tidsperioden och tidsandan.
5. Ställ frågorna om din research innan du börjar
Som jag nämnde i min förra text om research, så började jag i fel ände. Jag borde börjat med att formulera vad jag behövde veta för att kunna skapa en bra bild av tid och plats, det vill säga Helsingborg och Helsingör på 1940-talet, under Tysklands ockupation av Danmark. Istället började jag med detaljerna, vilket dränkte mig i tusentals fakta som jag inte visste var de skulle placeras in eller om jag ens behövde dem.
Sedan finns det sådant som alltid fungerar att ta reda på: Vilka speciella ord var populära under den här tiden? Använde man någon särskild slang på polisstationerna, till exempel? Vad gjorde folk egentligen? Satt vid datorn gjorde de ju inte, eftersom det inte fanns datorer för allmänheten och vanliga poliser på den tiden. Man umgicks i föreningar. Man lyssnade på radio. Vad lyssnade man på? Det finns program att hitta online från olika årtal. Att köpa också.
Hur såg platsen ut på den tiden? Kartor? Vittnesskildringar? Fotografier?
Jag säger inte att du tar dig hela vägen med de här fem råden, men långt kommer du. Och du slipper tänka efter, efteråt. Bättre att göra det före. Eller hur?
Lycka till!
[/memberful]