Vad har jag för skydd för det jag skriver? Vad gäller om jag vill använda andras material i min bok – foton, teckningar, dikter eller citat av andras texter? Och får jag skriva så att någon i boken blir sårad?
När ditt manus börjar bli klart är det dags att tänka på copyright, om inte förr. Vi har bett Göran Fagerström från Bokverket att reda ut de vanligaste frågorna som både författare och förlag ställer.
Upphovsrätt och tryckfrihet för författare och förlag
Text: Göran Fagerström, Bokverket
Hur länge har jag copyright och när får jag den?
Svaret är att du har upphovsrätt (som är den svenska termen för copyright) så snart du har skrivit ned texten och det under mycket, mycket lång tid. Klockan börjar inte ticka förrän du dör och sen gäller skyddet i drygt sjuttio år. När texten tillkom har alltså ingen betydelse.
Det du har skrivit måste ha det som kallas verkshöjd, men ditt verk behöver inte hålla nobelpristagarklass. Kravet är mycket lågt ställt: Till exempel har ett barns första skoluppsats verkshöjd. Och delar av texter har också skydd, vilket är viktigt om du vill citera vad någon annan har skrivit. Din bok behöver heller inte vara publicerad. Idéer till en skönlitterär bok eller fackbok skyddas däremot inte.
På samma sätt har andra upphovsmän ett starkt skydd, alltså fotografer, tecknare och många andra. För foton som anses ha konstnärligt värde är tiden densamma som för texter, och det gäller också för illustrationer och konstverk. Tänk på att gamla vykort därför nästan säkert är skyddade. Andra foton är skyddade om det inte har gått femtio hela år sen de togs, och då räknas tiden alltså från fotoögonblicket, inte från när fotografen avled. Då handlar det om rena amatörbilder, även om en amatör förstås kan ta ett kanonfoto som har konstnärligt värde.
Att använda andras verk i din bok
Det ska alltså handla om väldigt gamla foton, teckningar eller texter för att upphovsrätten ska ha upphört. Därför är det väldigt viktigt att du skaffar dig tillstånd att använda bilder eller texter som redan existerar. Antingen gör du upp med fotografen eller tecknaren själv eller med en bildbyrå. De har nu stora bilddatabaser på nätet, där du kan söka motiv med sökord.
Du ska följa de uppställda reglerna. Till exempel kan kommersiell användning, som man får räkna din bok till, vara dyrare än ideella ändamål. Priset kan också bero på upplaga eller bildens upplösning, där du måste se till att få tryckkvalitet. Det har också vuxit fram bildbyråer där inte enbart proffs får lägga ut bilder. De har ofta väldigt låga priser och så kallade royaltyfria bilder. Det betyder att upplagan på din bok inte har betydelse, men å andra sidan får du inte ensamrätt till dem. Jag vet en deckarförfattare som letade fram ett foto, givetvis ett kvinnolik, som han tyckte skulle passa som omslag på hans bok. Men han ändrade sig när han såg två redan tryckta deckare med exakt samma foto.
Organisationen Creative Commons har definierat ett antal typer av publiceringsvillkor och gett dem olika förkortningar och logotyper. De har börjat bli vanliga på nätet, bland annat på Wikipedia. Upphovsmannen anger intill bilden vilken typ han väljer, och viktigaste för dig är om kommersiell användning är tillåten.
Utgå alltid från att bilder på nätet har skydd (och de brukar ändå inte hålla tryckkvalitet). Kontakta alltså alltid upphovsmannen. Proffsfotografer och -tecknare är hjärtligt trötta på snyltande, och när de upptäcker intrång hjälper deras organisationer dem att begära betalt i efterhand och dessutom skadestånd.
Om du gör upp med en fotograf eller tecknare direkt, behöver ni vara tydliga om vad som gäller. Det anses självklart att du får använda bokens framsida med omslagsbilden i din marknadsföring, men tänk dig att boken blir en sån framgång att du vill göra en pocketbok av den, eller en e-bok eller ljudbok. Får du använda omslagsbilden utan att betala en gång till?
Om någon du känner har bilder som du vill använda så är situationen inte så formell, men det är ändå bra att dokumentera vad ni har kommit överens om. Det kan förebygga mycken ovänskap. Ett enkelt mejl där du bekräftar det kan räcka. Det handlar kanske inte om pengar, men du ger förstås upphovsmannen ett eller ett par exemplar av boken när den blir klar.
Man måste alltid ange fotografens eller tecknarens namn i boken. Det är viktigt för dem och ett krav. Man kan placera informationen på olika ställen.
Vad gäller för att citera andras texter i min bok
Om du vill använda någon annans text har den förstås också skydd. Du får citera ur andras verk, men inte särskilt många meningar. Man brukar skilja på två fall:
- Citat för att höja värdet av din egen bok
- Citat i en bok med debatt eller kritik eller i vetenskapliga texter
I det första fallet får citatet inte vara långt. Du får citera kort för att sedan själv utveckla det som citatet säger eller för att understryka något i din egen text. Det får alltså inte bara handla om att du vill förbättra din egen bok.
I det andra fallet får du citera något längre, kanske ett par, tre stycken. Det kan vara för att stödja eller motivera ditt ställningstagande eller för att kritisera eller diskutera en annans. Omfattningen ska vara motiverad av ändamålet, står det. Det betyder att i vissa vetenskapliga publikationer, i analyserande böcker och i debattböcker kan längre citat än annars vara okej. Det längsta citat som jag sett var en halv sida.
Hur ska ett citat se ut? Jo, du nämner upphovsmannens namn och källan och orden ska inte förändras.
Om du behöver citera längre än vad du får göra utan lov, så ska du be om lov. Får du okej, oavsett om det blir gratis eller mot ersättning, så är ju frågan om längd ointressant, och det är alltid bra att prata i förväg.
Att skriva sårande i en bok
Får jag skriva vad som helst? Den frågan har jag fått många gånger och nästan alltid handlar det om att författaren räknar med att de som skildras ska ta illa vid sig. Det kan handla om en förälder i en självbiografi, där relationen inte har varit den bästa. Släktingar kan också ha en helt annan bild av händelser och reagera starkt.
Svaret är alla har rätt till en privat sfär, även om man är en dömd knarkhandlare eller mördare. Men du har väldigt stor frihet att skriva vad du vill, så länge du har ett godtagbart syfte med det du skriver och det är sant, eller du hade anledning att tro att det är sant. Lasermannen skulle inte haft en chans att driva ett fall mot Gellert Tamas som skrev en bok om honom, därför att det är ett legitimt ämne att beskriva varför han blev mördare. En kvinna som bryts ned i ett destruktivt äktenskap kan försvara sig med att det är legitimt att berätta om hur sådant kan hända även en välutbildad kvinna.
Vi har lämnat upphovsrätten nu och kommit in på tryckfrihetsförordningen, som är en av våra grundlagar. Den lägger oerhört mycket i vågskålen för att frikänna en författare som skriver sårande. Du har faktiskt större frihet att förtala någon i tryckt form än om du står och ropar ut det på gator och torg.
En enda bok har blivit fälld för femtio år sedan och jag tror att den antagligen hade friats idag. Böcker som Anna Wahlgrens där hon lämnar ut alla sina män, Jan Myrdals om hans föräldrar (även avlidna har ett visst skydd) och den om hur Patrik Sjöberg blev sexuellt utnyttjad av sin tränare har aldrig ansetts bryta mot tryckfriheten.
Men en annan sak är världen utanför juridiken. ”Berätta din egen sanning” står det i skrivarhandböcker och att det kan fungera terapeutiskt. Men steget från att skriva av sig till att ge ut är stort. Fundera över dina motiv. Att drivas av hämndkänslor är aldrig bra.
Labyrint och schweizerost
Upphovsrättslagen är en av de knöligare texter jag har gett mig på. Den är krångligt uppbyggd och innehåller en massa begrepp, men jag är van vid att göra om svåra texter till mänskligt språk trots att jag inte är jurist. Läs gärna mer i min bok och har du något alldeles udda fall, så konsultera en jurist som har specialiserat sig på området. Det du har lärt dig nu är viktiga grundregler. När jag har hållit kurser brukar diskussionerna om gränsfall aldrig ta slut!
Vill du veta mer?
Göran Fagerström startade sitt förlag Bokverket för mer än tjugo år sen och märkte snart att egenutgivare hade ett väldigt behov av hjälp med det redaktionella och med formgivningen och tryckningen. Då bestämde han sig för att åta sig uppdrag att ta en bok ”från ax till limpa”. Under ett sådant uppdrags gång får hans författare också råd om det praktiska kring att starta ett förlag.
Göran skrev också boken Copyright och tryckfrihet för författare och bokutgivare, som du kan beställa här (länk) http://skrivaochgeut.se/bocker.html Råd om att ge ut själv finns på (länk) http://www.skrivaochgeut.se/