Det är inte något man lär sig i en handvändning, detta med noveller. Genren har sina egna regler och förutsättningar. Här får du ett par grundläggande tips som kommer bespara dig mycket tid och arbete.
Få format är så missförstådda som novellen. Efter att ha läst en oändlig mängd texter i olika tävlingar, så står det rätt klart att själva novellen som genre har svårt att göra sig riktigt begriplig. Ofta dyker det upp bidrag som i princip bara är ett barndomsminne, eller ett försök som ska likna en ”kortare bok”.
Men en novell är inte en förkortad roman, och novellen är inte heller fri från regler, eller åtminstone ett medvetet förhållningssätt. Jag menar alltså att man skapar något som visar att man är medveten om vilka fördelar och nackdelar som kommer med en text av det slaget. Inte att man bara skriver kort.
Man kan tänka på Mark Twain som skrev ett väldigt långt brev till en nära vän, och sedan ursäktade sig och sa: ”Ursäkta att jag skrev så långt, jag hade inte tid att skriva kortare.”
[memberful does_not_have_subscription_to=”37042,37583,46026,25074,37969,38076,37970,38077,38881,68885,68886″]
För att läsa resten av artikeln (och många andra fyllda av skrivtips som gör dig till en bättre författare) …
PRENUMERERA
eller
LOGGA IN
[/memberful]
[memberful has_subscription_to=”37042,37583,46026,25074,37969,38076,37970,38077,38881,68885,68886″]
Vad han menar är naturligtvis att det kräver något alldeles särskilt för att vara kärnfull och rakt på sak, och fila ner mästerverket ett steg i taget tills att bara det väsentliga kvarstår.
Det säger något om novellen också, faktiskt, detta med det koncentrerade innehållet. Och hur man får fram det.
Det första tipset
Det är bäst om man låter novellen omfamna bara ett begränsat antal karaktärer och scener, där allting utspelas under en begränsad tid, och med begränsat antal twister. För även om en novell inte är en kort roman, som sagt, så kan vi ju använda romanen som måttstock. Novellen är i så fall ett väldigt starkt koncentrat, mot romanens utspädda och lite mer lulliga gång.
Så kom ihåg: novellen är inte en kort roman, även om prosan är densamma. Språkmässigt kan du använda dig av samma stil som du brukar, om du vill.
Någon klok person sa att novellen har en alldeles säregen resonans, med poesins kompakta intensitet. Inte helt fel, faktiskt.
Det andra tipset
Ofta rör sig en novell mot ett crescendo som blir oundvikligt till slut, lite som när du står på balkongen och ser ett annalkande oväder på intåg och förstår att det kommer dra rakt över huset där du bor. Det byggs långsamt upp en dramaturgi, som spänner bågen, och liksom föser karaktärerna framför sig.
Joyce Carol Oates sa en gång för länge sedan att novellen hellre begränsar fantasin än expanderar den. Det låter ju negativt? Nej, vad hon menade var att oavsett vad en novell handlar om så drivs den mot ett klart avslut. När den är över så förstår läsaren både varför den är slut och varför det behövde bli så.
Man kan också säga att slutet blir så starkt att det verkar eka kvar i luften runt den som läst. Ett konststycke, så klart. Det betyder att du har skrivit något så väl att läsaren faktiskt ser mycket mer av framtiden som följer efter sista raden, än vad du skrivit ut. Det är stort.
Det tredje tipset
Läs de stora mästarna, så klart. Raymond Carver, i Short Cuts. Där får du flera oerhörda slut, framför allt, där omgivningen tycks krympa runt läsaren efterhand som novellen närmar sig slutet. Det är storslaget, intensivt med en märkligt vardaglig ton kring ämnena. Men det blir ändå fantastiskt.
Du har också Tjechov att snegla mot. Innan han slog igenom hade mycket av novellerna som skrevs varit små enkla deckare, mysterium. Han förde in den tydliga karaktären i texten, människorna fick en större roll. Porträtt nästan. Ofta handlade hans noveller om en person som inte kan göra mycket åt sin eländiga situation, vilket ju i sig skapar sprängstoff.
Ofta påtalade han att han skrev en början, en mitt och ett slut, och att han sedan klippte bort början och slutet. Inte en dum sammanfattning av känslan i en novell, faktiskt.
Han menade också att moralkakor skulle undvikas på alla sätt, precis som underliggande konstruerade teman i uppfostrande syfte.
Läs även Hemingway. En mästare på korta inledningar, som kastar oss rakt in i handlingen och sedan lämnar oss med slutet likt en mindre explosion.
Man kan också säga: Börja så nära slutet du bara kan.
Det fjärde tipset
Precis som jag nämnde kring ett begränsat antal scener och personer, så kan man fundera över den framåtrörelse som närmar sig den oerhörda händelsen. Det tål att sägas igen – var alltid på väg mot en sorts katastrof för en att skapa en riktigt bra novell. Hemingway sa: Skriv en bit av livet – a slice of life. Man kan förstås också prata om att det nästan ser ut som att ödet griper in och skakar om människorna det handlar om. Jag förstår att det kan kännas lite otydligt, men när du läser en bra novell ser du precis vad jag menar.
I det fjärde tipset kan man också räkna detta med att nästan förutspå hur det kommer att sluta lite innan det faktiskt sker. Som en spådom. Du planterar något litet i början, som ger oss en skymt av vad som ska komma. Det ökar spänningen och låter läsaren ana att till exempel en av karaktärernas personlighet kommer att ställa till med en katastrof. Han är liksom på gränsen hela tiden.
Det femte tipset
Återberätta inte sådant som har hänt, det ska helst hända när man läser. Det behöver inte ske i nutid, men du ska inte mitt i alltihop backa tillbaka och börja redogöra för sånt som hände för länge sedan, för att du ska få ihop det. Åter igen, kom ihåg att se novellen som en brännande laserstråle, så koncentrerad.
Det sjätte tipset
Bryt mot alla regler som finns, om du vill det. De största författarna har gjort det med stor framgång. Men det kräver att du åtminstone har förstått vad en novell är och hur den ska byggas upp.
Som avslutning
Vi bifogar helt gratis min egen novell Låglandet, som vann Umeå novellpris 2009, då den plockades in som förstapristagare bland 1400 noveller. Det är en ganska hårdkokt novell om fyra unga killar som befinner sig på gränsen till att växa upp och hur deras samvaro plötsligt förändras när en ställs utanför och drivs till en nästan outsägbart svår handling. Om att passa in, eller vilja göra det.
[/memberful]