Det är väldigt vanligt med tidshopp i litteraturen liksom i film eller teveserier. Och vi som läser eller tittar har med tiden vant oss allt mera att minnesbilder, drömmar och hopp tillbaka eller framåt i tiden hör till. Vi klarar det galant.
Hopp mellan förfluten tid och nuet
Det kanske allra vanligaste sättet att förflytta oss läsare i tid är mellan förfluten tid och nutid. Det kan ske ur olika berättarvinklar, points of view, där vi i bitar blir serverade det som hänt tidigare och som påverkar det som utspelar sig i nutid. Ofta sker det här i två parallella tidslinjer där du som författare växlar mellan de båda, vanligtvis med tonvikt på berättelsen i nutid och färre kapitel eller scener från det förgångna. Ett mycket vanligt format för bland annat deckare. Sådana så kallade flashbacks är ett effektivt sätt att fylla i karaktärernas backstory, alltså det de gått igenom tidigare och som format dem och lagt grunden till det som händer just nu.
Hopp tillbaka i tiden kan också bakas in i en enskild karaktärs berättarvinkel genom att denne återberättar det som hänt eller tänker på dem som minnen. Tillbakablickar kan också ske med hjälp av en berättarröst, allvetande och anonym eller ur en huvudkaraktärs vinkel. Ett välkänt exempel på det är filmen “Forrest Gump”, där huvudkaraktären sitter på en parkbänk och väntar på att hans barn ska komma från skolan och berättar om sitt liv och hur det ledde till att han sitter där. Andra sätt att hoppa tillbaka i tiden är via brev, sidor ur dagböcker eller andra typer av dokument som ger tillbakablickar. Liksom illusioner eller rena drömsekvenser.
[memberful does_not_have_subscription_to=”37042,37583,46026,25074,37969,38076,37970,38077,38881,68885,68886″]
För att läsa resten av artikeln (och många andra fyllda av skrivtips som gör dig till en bättre författare) …
PRENUMERERA
eller
LOGGA IN
[/memberful]
[memberful has_subscription_to=”37042,37583,46026,25074,37969,38076,37970,38077,38881,68885,68886″]
Ytterligare ett raffinerat sätt att använda tidshopp tillbaka i tiden är genom att berätta eller spela en scen ur först en karaktärs synvinkel för att sen berätta den från ytterligare en eller flera, för att visa hur olika vittnen till en händelse kan uppleva scenen och minnas den senare. Det här knepet kallas ibland “Rashomon-effekten”, efter en film av Akira Kurosawa från femtiotalet, där fyra olika vittnen berättar om ett mord och samtliga har en helt egen bild av händelsen.
Flashforwards eller hopp till framtiden
Hopp till en kommande framtid är så klart motsatsen till tillbakablickarna. De används ofta för att visa händelser som förväntas i framtiden eller som kommer att inträffa om vi människor inte ändrar oss eller det vi gör. Ett klassiskt exempel är Charles Dickens berättelse om den snåle och elake Ebenezer Scrooge som får möta en rad andar som visar honom vad som kommer att hända när han gått bort och är begraven. Inblickar i en framtid som gör att han ändrar sitt sätt att vara och därmed förhindrar en rad tragedier.
Båda tidshoppen, till en framtid eller en passerad tid, kan ske genom drömmar eller visioner av olika slag. Men det vanligaste är trots allt att vi som läsare eller åskådare får åka med till en annan del av tidslinjen och där författaren tar för givet att vi hänger med i svängarna. Som författare måste du då vara extremt tydlig i både språk och gestaltning för att dina läsare eller tittare ska förstå. Har du bara två parallella tidslinjer kan det fungera utmärkt med att ange var vi befinner oss genom kapitelrubriken. Men som författare får du inte glömma att rubriken på en scen eller ett kapitel är något som väldigt få läsare noterar. Där ljudboken så klart sticker ut en aning, eftersom allt läses upp av inläsaren.
Tidslinjer omlott
Ett knep som ofta används i teveserier är där vi får följa olika karaktärers liv och berättar en karaktärs upplevelser under ett avsnitt för att sen växla till en annan i det nästkommande. Och då kommer vi till ett knep som ofta glöms bort. Tidslinjer som ligger omlott. När du skriver en scen ur en viss berättarvinkel, en point of view, så kan du i nästa scen, ur en annan karaktärs berättarvinkel backa eller ta ett steg framåt i tid. Författaren lägger helt enkelt händelserna en bit omlott. Låter det konstigt? Och vad i hela friden tjänar man på det? Jo, en hel del. För här har du chansen att berätta om samma händelse ur en annan berättarvinkel som såg saker som den tidigare karaktären inte såg. Ett typiskt Stephen King-knep.
Tidsloopar
En släkting till tidslinjer som ligger omlott, där karaktären tvingas uppleva samma del av tiden eller en händelse, om och om igen. Meningen med den här typen av tidshopp, fram och tillbaka på repeat, är att vi som läsare eller tittare ska upptäcka nya detaljer tillsammans med karaktären, som varje gång loopen börjar igen har fått med sig nya kunskaper eller insikter eller just upptäckt en detalj eller möjlighet som gör att denne kan förändra skeendet och ta sig ur loopen. Det här knepet används flitigt i japansk anime. Ett extremt tydligt exempel är filmen “Edge of tomorrow” från 2014, med Tom Cruise i huvudrollen.
Parallella världar
Utgår ifrån möjligheten att det kan finnas fler existerande verkligheter än den vi ser just nu. Andra dimensioner. Ett berättarknep som återkommer ofta i science fiction och betraktas som en etablerad subgenre. Här kommer också tidsresor in eftersom de i genren ofta anses vara orsaken till just parallella världar eller tidslinjer. Tidsresor handlar också om det riskabla i att ändra i passerad tid eftersom det får konsekvenser för framtiden, den så kallade “farfarsparadoxen”, som innebär att ifall du reser tillbaka till förfluten tid och råkar döda din egen farfar innan han blivit far till din pappa, så har du raderat din egen existens.
Alternativa utvecklingar
Ytterligare en annan variant av parallella handlingar är den där huvudkaraktärens val ger berättelsen två helt olika utvecklingar, en så kallad sliding doors-berättelse. Här arbetar författaren växelvis med de två alternativen och visar på hur dramatiskt en enskild och till synes banal händelse, som till exempel att missa ett tåg, får på en människas liv. För vem har inte drömt mardrömmar om att missa sitt tåg och bli stående på perrongen? Gärna naken och utan sin väska dessutom.
Baklängesberättelse
Är inte direkt någon vanlig berättarteknik men väl så intressant. Den är inte ett uppenbart tidshopp, även om den rent tekniskt ändå är det. Den börjar alltså där din berättelse slutar för att helt kronologiskt berättas från slutet till början. Den här formen av berättarteknik har ibland använts tillsammans med en parallell handling som går i vanlig kronologisk följd, vilket kan ge överraskande effekter. En av de mer kända i litteraturen där författaren använt sig av baklängeskronologi är “The night watch” från 2006 av Sarah Waters. Inom filmen kan nämnas “Eternal sunshine of the spotless mind” från 2004.
Cirkulär handling
Innebär att din berättelse sluts som en cirkel genom att den börjar direkt med slutet. Du kan inleda med en klimaxscen som prolog eller som en förtext innan filmen börjar, lite som en teaser för själva berättelsen. Du kan också välja att ta en scen någonstans från mitten av berättelsen och få en slags dubbel effekt. Dels vill dina läsare veta hur det går och dessutom får de veta vad som händer efter den inledande spännande scenen.
Icke-logisk struktur
Själva beteckningen säger ungefär vad det handlar om. Att strunta i alla regler och format och blanda och ge. En teknik eller en form som framför allt regissören Quentin Tarantino gjort sig känd för. Genom att gå ifrån orsak-verkan-kedjan och ibland låta verkan komma före orsaken, som till exempel i filmen “Pulp Fiction”, blir berättelsen oförutsägbar men också väldigt mycket mera krävande för läsaren eller åskådaren. Även om det låter som om du som författare kan göra lite hipp som happ så är det faktiskt tvärtom. Det ställer högre krav på dig eftersom varje scen måste säga så mycket mer, än att bara vara spännande. De individuella scenerna måste fungera som egna enheter, så att tittarna temporärt kan tappa fotfästet utan att storyn faller ihop.
Givetvis finns det en oändlig mängd kombinationer där du själv kan blanda och ge utifrån dina behov eller din experimentlusta. Börja alltid med din idé. Fundera sen på hur du kan använda olika typer av tidshopp för att göra den mera spännande och utmanande.
[/memberful]